Ord, ogräs och annat gräs

rosapolaris gav mig bokstaven b att arbeta med.

Kommentera så ger jag dig en bokstav och så ska du lista tio personer/platser/saker som du tycker om, som börjar med den bokstaven. Lägg sen ut den på din blogg.

Bönor Vilken tur att det finns bönor och ärtor. Alla behöver protein för att må bra. Vill man inte äta sina medvarelser så är bönor helt nödvändiga. De är dessutom goda.

Barn Mitt yrkesval var givet. Jag ville arbeta med barn, Det blev särställda barn. ett val jag aldrig har ångrat. Bland dem har jag mött så många kloka, vänliga och roliga ungar.

Böcker Der finns böcker för alla intressen och alla behov. Dessutom är bokbinderi en underbar hobby..Hur skulle världen sett ut utan böcker tillgängliga för alla människor?

Bibliotek Vilken förmån det är att fritt få tillgång till så många böcker. För det mesta är bibliotekarierna så tjänstvilliga och trevliga och det verkar som de tycker det är roligt när man ber om hjälp. Jag trivs på bibliotek.

Botanik Jag tror att av allt jag är intresserad av, så är botaniken det främsta. Växter är så anpassade till sin växtplats, de finns i torrt klimat och i motsatsen. De finns högt ovanför trädgränsen och i djupgravarna i haven.

Sten Bergman Han var min idol när jag var barn. Hans böcker var överst på önskelistan till julen. Jag minns ännu hans säregna röst på skolradion: Goddag, alla skolradions lyssnare.

Bilbo Min vita lhasa apso, han följde mig överallt. Han var så förtjusande och jag saknar honom så.

Birgit Nilsson När jag började min utbildning i Stockholm fick jag en ny upplevelse. Jag gick på Operan. Birgit Nilsson var fortfarande kvar i Sverige då och jag hörde henne flera gånger.

Brickbandsvävning Tänk att man med små pappskivor med hål i kan väva band med bilder på. Det är lätt att forma mönster själv, Brickband har hittats i faraonernas gravar och i vikingagravar här i Norden..

Björnar, egentligen nallebjörnar är mjuka snälla tröstande väsen för gammal och ung. De har en förmåga att se så snälla ut i sina broderade ögon. Jag sparar på sådana björnar.

ns9u7qfpr8

Jag är förkyld så nu blir det inget besök i föreningslokalen för mig idag. Men jag måste väl kurera mig. Ett litet ljustecken är i alla fall att snön äntligen börjar försvinna. Det ser ut som våren har kommit för att stanna. Eller vad tycker ni:

Visst har vi väl behov av skönhet? Att se djupt in i en blomma, att följa en fjärils fladdrande flykt, att vistas i vacker natur osv.

Alla våra sinnen behöver skönhet: att lyssna på musik man tycker om, att höra bisurret i en sälg, att känna på de lena nyutslagna bladen på en bok, t ex, eller att med handen följa de mjuka linjerna i en isslipad stenhäll.

Skönhetstävlingar däremot är konstlad skönhet, tycker jag, men visst kan det finnas vackra människor i alla åldrar!

Jag tror att skönhet tillför människan något, som är viktigt för oss. Men varför är serier i dagstidningarna så groteska? Varför måste musik vara så bullrig att man inte uppfattar melodin, eller det kanske inte finns någon. Det kanske bara är rytm. Hur kan maten smaka gott i ångor av tändvätska?

”I fattigdomens dagar” som Astrid Lindgren skriver, då var längtan efter skönhet viktig även om arbetsdagarna var långa och hårda. Tänk på fästmansgåvornas utsmyckning, nyponrosen vid stugknuten, resedan i fönstret! Skönhet behöver inte ha med vare sig ekonomi eller intelligens att göra. Den appellerar enbart till känslan.

Sedan många år tillbaka släktforskar jag. Så många människoöden som passerar revy. Hur levde de? Vad tyckte de? Vad var det som gladde dem? Vad oroade de sig för? De som jag allra mest ömmar för, är de som förblev ensamma. Det var ingen som berättade för sina barnbarn om en gammal kvinna eller man som levde i periferin.

Jag önskar att alla äldre människor ville skriva ner vad de minns av gamla släktingar. Roliga saker de sa eller gjorde. Intressanta upplevelser de haft. Vad de arbetat med osv. De unga släktingarna bryr sig kanske inte alls idag, men när de själva blivit äldre kommer de att känna värdet av det som en gång blev nerskrivet. Dessutom borde man alltid skriva namnen på dem som är med på foton, bakpå fotot.

Min pappa hade en kusin, min tant Elsa. Hon var ensamstående. Hon var en så klok och vidsynt person. Rolig var hon också. Jag försöker ge en bild av henne och andra ensamma i släkten till mina egna barn. De har aldrig träffat henne, men vet ändå att hon har funnits. De ensamma i släkten är också värda att minnas.

Jag är hemfallen åt njutningar! Närmare bestämt tre gånger dagligen. Gamla människan! Att vara så begiven på njutningar! Borde veta bättre! Men nu är det som det är!

Låt mig berätta:

Det börjar redan vid 6-tiden på morgonen. I den tidiga morgonväkten är allt stilla och lugnt. De som börjar sina arbeten tidigt har redan gett sig iväg. Nur är det en liten frist innan nästa aktivitet börjar på gatan utanför.

Jag tar fram min tekanna, laddar den med ett mustigt te, kanske Assam, sätter på vatten och går ut och hämtar tidningen. Te är en vidunderlig dryck, rikt varierande synintryck och dessutom så olika smak. De alltmera populära påsteerna är numera mycket bra, men ”donandet” med kanna och sil tillför något ytterligare till njutningen. Nota bene, när man har tid. Sen: dricka te och läsa tidning, skönt!

På eftermiddagen, ett annat te: Earl Grey eller Darjeeling kanske. Duka lite trevligt, kanske ta brickan med ut i trädgården och dela bullen med getingar och sparvar.

Så kommer kvällsnjutningen! Formosa Oolong, ett mittemellante mellan grönt och svart. Det är gott och milt.

Japans teceremonier och Englands Five o’ Clock tea tjänar samma syfte. De skänker lugn och avstressning utan att skapa dästhet. Det var inte bara porslin och tutanego som Ostasiatiska kompaniet förde med sig till oss här i Norden. Teet betyder något mycket mera. Vem bryr sig i dag om tutanego? Men att dricka sitt te i en kopp från Kanton kan kanske förhöja njutningen.

Hur kan det vara möjligt att en gammal pensionär kan vara så glad i nallar? Ibland undrar jag vad andra människor tycker. Jag måste försöka reda ut det här. För det första är detta inget nytt påfund. Redan under min aktiva tid i yrket var jag nallesamlare fast i det fördolda. För det andra har jag upptäckt att detta inte är helt unikt, det finns flera än jag.

Jag föddes in i rekorderlig familj. Allt var lugnt och bra, kärleksfulla föräldrar med ordnad ekonomi och egen villa med stor trädgård. Som barn var jag av den uppfattningen att de vuxna visste allt, kunde allt och hade alltid rätt. När jag blev stor skulle jag också veta allt och alltid ha rätt.

Så blev jag då stor, utbildade mig och fick egen familj. Men nu till haken: jag visste inte allt, kunde inte allt och hade ofta fel. Då är det skönt att vila ögonen på mina nallar, att kunna fly in i en okomplicerad värld där Nalle alltid fanns till hands.

Det är inte så att jag känner behov av att ha en nalle att krama i sängen, men just att vila ögonen på, att ge en klapp på ett nallehuvud, när jag går förbi hyllan där de sitter. De runda troskyldiga ögonen skänker tröst när vardagen blir för svår ibland.

The Basics:

Name: Ingegerd, Nicknames: Tossan, Ingja, Ilat, VioletPolaris, RoseHip

Location: Viculus, Terra Nemorosa, or if you’re picky – Sweden

Occupation: retired teacher

Short Personal Description: I’m a retired teacher for children with learning disabilities, an artist and a writer. My family consists of two grown daughters. At least that’s what’s left of it. I had a mother and a father and a husband, as well as aunts, uncles and cousins. Most of them are gone now. I also have a few adopted ‘kids’ – a dog, some cats and some guinea pigs. (Well, naturally, I’ve had other adopted ‘kids’ who are now gone too).

That doesn’t mean that I’m lonely or bored though. I have some good friends I meet regularly and several interesting hobbies, as well as my writing and my arts and crafts.

I call my blog ‘The Nag Blog’ because as a mother and a teacher I’ve grown used to nagging. Don’t take it too literally though. I whine and yell a lot too. Joking aside, I am hoping to write about a few things I feel are wrong, but I will probably write as much about my hobbies and my outings with my clubs and societies.

Favorites:

Hobbies: bookbinding, origami, paper making, tablet weaving, gardening, composting, indoor plants, weaving, sewing, woodwork, genealogy, writing, listening to music

Color: Yellow/Gult

Food: potatoes, bulgar wheat, quorn, brussel sprouts, spinach, parsnips, fruit – especially grapes, oranges and other sweet fruits

Hang-out: my home, my bookbinding club, the café where I meet with my friends, my little summer house

Music: classical music

Books: non-fiction, mysteries

Movies: 7 Years in Tibet, Angel Farm, Kundun

TV Shows: the news! shows about language, gardening, antiques, interior decoration, nature, science, archaelogy, history and some cop series

Celebrities: don’t really like them

Authors:

Cartoon Character:

Digging Deeper:

Country You Wish To Visit The Most: The Azores

Most Influential Person in Your Life: my parents, Nils and Sara

Greatest Ambition:

Biggest Achievement: my two daughters

Grandest Wish: to get grandchildren

What You Can’t Live Without: my iPod Mini, my iPod Shuffle, my cell phone, my iBook

All About The Blog:

When Did You Start Blogging: more or less now, I’m a beginner

Why Did You Start This Blog: everyone else is blogging, so why not me?

How Did You Learn About Blogging: from my daughters

What Can Readers and Visitors Expect From Your Blog: discussions that aren’t too deep

Favorite Blogs/Bloggers: I don’t have any yet

Det grundläggande:

Namn: Ingegerd, Nickname: Tossan, Ingja, Ilat, VioletPolaris, RoseHip

Plats: Viculus, Terra Nemorosa eller om du är petig – Sverige

Yrke: pensionerad särskollärare

Kort beskrivning:

Jag är en pensionerad särskollärare, konstnär och författare. Min familj består av två vuxna döttrar. Det är i alla fall vad som är kvar av den. Jag hade naturligtvis en mamma, en pappa, en man och så fastrar och mostrar, farbröder och fastrar och kusiner. De flesta av dem är borta nu. Jag har också ett antal adopterade ”barn” – en hund, några katter och några marsvin. (Jag har naturligtvis också haft flera andra ”adoptivbarn” som är borta nu).

Det här betyder inte att jag är ensam eller har tråkigt. Jag har flera vänner som jag brukar träffa regelbundet, och flera intressanta hobbies, och dessutom mitt skrivande och min konst och mitt hantverk.

Jag kallar min blogg för Tjat-Bloggen för att man som mamma och lärare lär sig att tjata mycket. Ta det inte för allvarligt bara. Jag gnäller och skäller också. Allvarligt talat, jag hoppas visserligen att skriva om en del saker som jag tycker är fel, men jag kommer antagligen också att skriva om mina hobbies och mina utflykter med mina olika grupper och föreningar.

Favoriter:

Hobbies: bokbinderi, origami, papperstillverkning, brickbandsvävning, trädgårdsskötsel, kompostering, krukväxter, vävning, sömnad, snickeri, släktforskning, skrivande, lyssna på musik

Färg: Gult

Mat: potatis, bulgur, quorn, brysselkål, spenat, palsternacka, frukt, speciellt druvor, apelsiner och andra söta frukter

Plats: mitt hem, bokbindarnas lokal, konditoriet där jag brukar träffa mina kompisar

Musik: klassisk musik

Böcker: facklitteratur, deckare

Film: Sju år i Tibet, Änglagård, Kundun

TV-program: nyheterna! program om språk, trädgård, antikviteter, inredning, naturen, vetenskap, arkeologi, historia och så några polisserier

Kändisar: tycker inte om kändisar egentligen

Författare:

Seriefigur: Ensamma mamman

Lite djupare:

Land du helst vill besöka: The Azores/Azorerna

Mest inflytelserika personen i ditt liv: mina föräldrar Nils och Sara

Viktigaste mål:

Det bästa du gjort: mina två döttrar

Högsta önskan: att få barnbarn

Vad du inte kan leva utan: min iPod Mini, min iPod Shuffle, min mobiltelefon, min iBook

Allt om bloggen:

När började du blogga: i stort sett nu, jag är nybörjare

Varför började du med den här bloggen: alla andra bloggar ju, så varför inte jag?

Hur fick du reda på det här med bloggande: av mina döttrar

Vad kan läsare och besökare vänta sig av din blogg: inte alltför djupsinniga resonemang

Favoritbloggar/bloggare: har inga ännu